Kapitel 22 - Stole my heart
Kategori: Stole my heart
Previously:
-Are you okey? Frågar Liam och kramar om Lilly.
-Yeah but my wrist hurt a little bit, svarar Lilly. Vi tar en titt på hennes handled och den är helt röd efter det hårda greppet killen hade. Liam tittar förbannat och sorgset på hennes handled.
-Let's just go back to the hotel, säger Louis och alla följer tyst efter honom
Nathalies perspektiv:
Det var dagen efter sen vi var på gröna lund. Vi hade haft jätte kul hela dagen tills jag och Lilly blev attackerade av dom tre killarna. Lilly var fortfarande jätte röd runt sin handled och Liam var sur och ledsen för det. Alla sov inne hos Niall, Harry och Louis rum i natt, för ingen av oss tjejer ville vara ensam i natt. Killarna hade bara två dagar kvar i Sverige och alla visste om det men ingen pratade om det, för det betydde att det skulle dröja en lång tid innan vi fick träffa dom igen och det ville ingen av oss tänka på just nu. Jag ville inte tänka på att jag inte skulle träffa Niall på ett bra tag. För om jag gjorde det så skulle jag bara bli ledsen och jag vill vara glad dom här sista dagarna vi har kvar tillsammans . Just nu sitter vi alla i soffan och bara myser. Ingen vet riktigt vad som ska hända idag, det ända vi alla vet är att vi ska ta vara på dom här två dagarna vi alla har kvar tillsammans.
Louis perspektiv:
Nu sitter vi alla och myser i soffan och bara tar det lugnt. Det är skönt att inte behöva tänka på att passa någon tid till något dom här sista två dagarna vi har kvar. Det ska bli skönt att åka hem och träffa familjen och Eleanor, jag har saknat henne jätte mycket. Men det kommer vara tråkigt att åka från tjejerna. Dom har varit så roliga att hänga med hela denna tiden vi varit i Sverige.
Oliwias perspektiv:
-So what's your favorite moment ever in your life's? Frågar Nathalie plötsligt. Alla tänker till ordentligt.
-Mine most be when we were put together as a band at bootcamp, säger Niall efter lite betänketid.
-Mine's that too, säger Louis. Och de andra håller med. Liam ser lite tveksam ut när han säger att han håller med men det är säkert inget att tänka på.
-That's so cute that you think the same thing! Säger jag.
-No it's not! It's a little bit lame, come on guys there have to be some other favorite moment in life thats not the same, säger Lilly.
-Okänsligt, viskar Nath.
-Vad? Det är ju sant, viskar Lilly tillbaka.
-No I can't come up with something else, that was a special moment for us all, säger Harry.
-Okey, svarar Lilly.
-What about you girls then? What's your favorite moments? Frågar Zayn med ett snett leende.
-When I meet you guys, säger jag snabbt utan att tänka efter. Killarna börjar skratta.
-Desperat eller vadå!?! Skrattar Nath. Jag ger henne en mördande blick men den blir inte så lyckad för jag börjar också skratta.
-And yours Lilly? Frågar Liam.
-When I stopped the guy who bullied Liw in ninth grade, that was quit fun and it's definitely worth to remember, svarar hon. Och självklart har hon rätt i det, för det var episkt.
-have you been bullied? Frågar Harry förvånat.
-Yup! He were a jerk, svarar jag.
-What exactly did you do to the bully? Frågar Louis plötsligt intresserat riktat mot Lilly.
-Well…let's say that I had a talk with him, punched him and then I told him to stay away or he wouldn't be able to stand up! Svarar Lilly. Alla kollar lite förskräckt och imponerat på henne.
-My girl's a badass, skrattar Liam.
-Yeah I kind of is, säger hon lurigt.
Lillys perspektiv:
-How come you are so tuff? Frågar Liam mig. Alla killarna tittar nyfiket på mig, medan tjejerna tittar på mig med en blick som säger något i still med "du behöver inte berätta ifall du inte vill".
-What's wrong? Säger Zayn när han ser våra blickar till varandra.
-Ehhh… I did grow up the hard way. My mum left when I was nine years old. My sister was almost seven and she didn't understand where mum did go. Every day she asked me if mum was coming home today and every day I have to tell her that I don't think she is coming back. My dad got sad, he didn't go to work very often, he was always drinking, screaming at us and he did even hit me sometimes when I told him we needed food or stuff like that, jag pausar lite för att andas in ordentligt. Jag har alltid haft svårt att prata om min uppväxt. Jag tittar upp och alla tittar på mig med en blick som jag inte riktigt kan förklara, det är typ en blandning av nyfikenhet, sorg och nåt mer som jag inte kan lista ut. Det är väl bara att fortsätta berätta antar jag.
-A teacher at school found out how bad we had it at home so she made some calls and the police came. They took dad away because he did hit us and for a while we stayed with our uncle and aunt. But after almost two years dad came back. He was like a new man, and after some time we moved home with him again. Under those hard years I got tuff because my sister needed me and just had to grow up, berättar jag klart. En liten stund är det tyst. Liam kramar om mig från sidan där han sitter.
-So by the way I think I'm gonna change what I said before. My favorite moment in my life is when dad came home again, fortsätter jag.
-Wow, säger Louis efter tag.
-Well any way, Nath what's your favorite moment? Frågar jag för att byta samtalsämne.
-When I meat you girls of course! Säger Nathalie som en självklarhet.
-You girls are quit awesome, do you know that?!? Säger Harry.
-Thank you, säger vi i kör.
Här har ni kapitel 22!!
Hoppas ni tycker om det!
Kommentera gärna, vi vill höra era åsikter om novellen så här långt :)
Kramar <3
