directionsnovel.blogg.se

I dag är det dags för oss tjejer att åka hem till Malmö igen. Vi hade haft det jätte roligt igår med killarna, men jag och Oliwia hade varit jätte blöta i håret några timmar efter att vi fick hinken med vatten över oss. Ingen av oss hade pratat om att vi skulle åka hem idag, men alla visste om det.

 

Klockan är sju på morgonen och jag, Nath och Lilly har precis vaknat. Vi hade börjat packa våra grejer lite smått redan igår kväll, men vi hade en hel del kvar att packa. Ingen av oss vill gå upp ännu mindre åka ifrån Stockholm och killarna. Jag kommer sakna Niall jätte mycket och förstås dom andra killarna också. Killarna hade insisterat på att följa med oss till centralen och vinka av oss, fast det var tidigt tåget gick. Jag var glad för att dom skulle vinka av oss, men det kommer bli jobbigt att åka ifrån Niall.

-Ska vi packa ihop det sista innan vi går ner och äter frukost? Frågar Lilly oss.

-Ja, det blir bra, svarar jag och Liw och går ut ur sängarna och börjar packa ihop våra sista saker i våra resväskor. När vi alla har packat ihop allt och lagt det vi ska göra på tåget i vars en handväska så går vi ner i restaurangen och äter vår frukost.

Klockan är nu kvart över åtta och vi alla står på Stockholms Centralstation och väntar på att tåget till Malmö ska komma. Vi alla är helt tysta och bara står och väntar. Ingen vet riktigt vad vi ska säga, vi alla vet bara att vi inte kommer se varandra på ett tag.

 

Nu ser vi på håll att tåget är på väg mot oss. Jag håller hårt i Oliwias hand och jag ser bakom mig att Niall också håller i Nathalies hand och att Liam har armen om Lilly. När tåget öppnar sina dörrar så vet vi alla att det är dags att säga hej då. Jag vänder mig om mot Oliwia och ger henne en stor kram och en puss på munnen. När Oliwia vänder upp huvudet mot mig ser jag att hennes tårar rinner ner för hennes kinder. Jag tar min hand och torkar bort hennes tårar och ger hennes en puss på pannan.

-Don't cry, I'll see you soon, okey, säger jag till henne.

-Yeah, good bye, svarar hon mellan gråten.

-Good bye, call me when your home, so I know your got home safe, okey, säger jag till henne.

-Of course, bye, säger hon till mig och säger även hej då till dom andra killarna. Innan hon går på tåget så ger hon mig en sista kyss. Jag och killarna vinkar hej då tills vi inte kan se tåget mer. Jag kan se på Liam och Niall att dom är ledsna precis som jag är. Vi alla går ut från Centralstationen och tar en taxi tillbaka till hotellet. Fast vi alla är ledsna att tjejerna har åkt så ser vi ändå fram emot att komma hem och träffa våra familjer igen. Zayn och Louis ser även fram emot att träffa sina flickvänner som dom inte sett på ett bra tag nu. Vi ska försöka göra dom sista dagarna kvar i Stockholm bra, fast det ligger en ledsen känsla i luften som vi alla känner av.

 

Vi har åkt med tåget i två timmar nu och det är ungefär två timmar kvar tills vi kommer till Malmö. Vi har undvikit att prata om killarna men jag kan se att Oliwia är deprimerad. Hennes tårar rann nerför hennes kinder i nästan en hel timme. Jag och Nath visste inte vad vi skulle göra. Men nu har hennes tårar slutat att rinna, men hon är fortfarande helt nere.

 

Jag saknar Liam jätte mycket redan och jag kan se att Nath saknar Niall lika mycket. Men vi kan ju inte sitta och vara deprimerade hela resan tänker jag och bestämmer mig för att pigga upp tjejerna. Jag tar fram min mobil ur min väska och letar upp en video från när vi tjejer dansade världens fånigaste dans för ungefär 1 år sen.

-Titta här Nath och Liw, säger jag och båda vänder huvudena mot mig. Jag sätter på videon och jag kan se hur det så smått bildas ett litet leende på bådas läppar. Jag visste att det skulle funka att pigga upp dom med den här videon tänker jag och känner hur jag blir glad inombords.

-Denna dansen är bara för löjlig! Hur kom vi ens på den? Frågar Nath oss glatt och skrattar.

-Jag har ingen aning, men det var kul när vi gjorde det i alla fall, svara Liw lika glatt.

-Ja, det var det verkligen, säger jag.

Dom två timmarna som var kvar tills vi kom till Malmö gick jätte fort. Vi hade haft det jätte kul på tåget nästan hela resan. Nu såg vi stationen framför oss och jag längtade jätte mycket till att träffa mamma och pappa igen.

 

När tåget stannade så tog vi våra resväskor och gick ut. Vi vände våra huvuden mot utgången och där såg vi att våra familjer stod och väntade på oss. När Nath såg hennes lillebror som är väldigt lång och stark så sprang hon mot honom och han lyfte upp henne i en stor kram. Jag och Lilly skrattade för det såg så roligt ut. Men när jag och Lilly såg våra familjer så sprang vi också mot dom och kramade dom. Vi hade saknat våra familjer mer än vad vi trodde, så vi blev jätte glada när vi äntligen fick se dom och krama om dom.